Hvellinge Spritfabriks Aktiebolag

Hvellinge Spritfabrik bildades den 1 oktober 1903 på Vellinge Gästgivaregård.
Styrelseordförande var Jöns Welin kommunalordföranden och ordföranden i Vellinge Sparbank.
Verkställande direktör var handlaren Hugo Jönsson som även var vd för AB Hvellingeortens Elektricitetsverk från 1917, ledamot av kommunalfullmäktige sedan 1919 där han blev ordförande från 1925. Han satt även i kommunalnämnden, fattigvårdsstyrelsen och var ledamot i kyrko- och skolråd från 1924. Dessutom var han nämndeman och hade flera andra uppdrag. RVO Riddare av Vasaorden.
Övriga styrelseledamöter var Olof Hansson, Georg Petersen, Hans Persson. Fabrikens disponent var herr August Bengtsson.
Byggnaden var klar till sitt yttre i oktober samma år. Därefter installerades maskinerna. Produktionen var tänkt att komma igång under hösten 1904.
Till att börja med gjorde man 50 procentig råsprit från spannmål och potatis liksom alla andra spritfabriker, men även majs och melass förekom. 1912 började man använda betor som råvara. Året därpå producerad man 380 000 liter femtioprocentigt råbrännvin av 2000 ton vitbetor. Genom åren blev det en blandning av olika råvaror.Det var svårt att få tillgång till betor, man konkurrerade ju med sockerfabrikerna om samma odlingsareal.

1920 köpte företaget in ett eget jordbruk i Hököpinge med en areal om 95 tunnland för att trygga tillgången på betor.
1933 var det överkapacitet på råsprit i landet. Sveriges Bränneriidkareförening erbjöd bolaget 100 000 kronor om fabriken lades ner, vilket skedde samma år då bolaget gick i likvidation. Ägare till fabriken var då godsägaren och direktören Arnold Anderson på Gränja gård i Hököpinge som hade köpt på sig 596 av fabrikens aktier. Det var mer än 98 % av aktiestocken.

Markerad med röd ring finner vi Spritfabriken med den imponerande skorstenen. Den var 22 meter hög och revs 1959. Framför fabriken till höger syns lokstallet med trappgavlar. Ungefär mitt i bild ligger Börjessons spannmål. Bilden är tagen från Gästgiveriets grind mot nuvarande torget. Snett genom bilden går järnvägen mot Hököpinge.
Bröderna Lindéns Chokladfabrik
Bröderna Lindéns Chokladfabrik (Belcho) startades 1944 i de gamla industrilokalerna. Carl Lindén var verkställande direktör medan hans bror var kamrer. Försäljningschef var svågern Olle Andersson. Även deras respektive fruar var delägare med stora aktieposter i familjeföretaget. 1947 redovisar fabriken ett tillverkningsvärde av 400 000 kronor per år.
Familjen hade tidigare drivit chokladfabriken Goody i Malmö som framförallt var kända för choklad- och kokosbullar.
Förutom olika typer av chokladprodukter som Casablanca med fikon och marsipan, Haifa choklad, España med marsipan mm tillverkade Lindéns också Teddy skumbulle och andra skumsaker.
Företaget gick bra de först åren, men sedan staten införde lyxskatt på socker och konkurrensen hårdnade från de stora fabrikerna som Marabou, Cloetta och Mazetti. Fabriken gick i konkurs 1951.
AB A. Börjesson & Co
AB A. Börjesson & Co köpte fabriksbyggnaden av Arnold Andersson på Gränja i början av 1950-talet och utnyttjade byggnaderna som spannmålsmagasin under många år. De lät gräva en stor grop med galler över utanför ingången, där spannmålet tippades och en elevator förde upp det till de olika våningarna. Därefter blev det byggvarumagasin. Börjesson lät flytta två trämagasin från andra sidan järnvägen för att få ytterligare lagermöjligheter. Ett av dessa magasin står kvar. Det tillhörde ursprungligen SJ. Börjessons sålde företaget till Kocks i Trelleborg i början på 1990-talet. De drev det bara vidare i ett och ett halvt år, varefter företaget lades ner och fabriken stod åter tom och övergiven.
Spritfabriken på 1980-talet
1980 genomförde Vellinge kommun en bebyggelse-inventering i kommunen. I samband med detta togs flera hundra bilder av villor, sommarstugor och andra fastigheter i kommunen.
Fabriksbyggnader får med tiden en patina som berättar om dess historia. Tidigare funktioner och ombyggnader kan avläsas i väggar, dörrar och fönster. Att behålla och vårda äldre byggnader som Spritfabriken berikar orten och berättar om gångna tider då det var industri och jordbruk som byggde och formade byar som Vellinge.
Idag är service- och kontorsyrken i majoritet i kommunen, men spritfabriken minner om andra tider.





